Är det att förbättra vi håller på med eller är det att förändra? Beroende på svaret får det betydande konsekvenser för hur vi väljer att organisera och leda organisationen. Kanske svaret finns i hur vi väljer att se på vad organisationen är, eller vilken metafor vi väljer att utgå från i vår beskrivning. Med metaforer förklara vi något abstrakt med något konkret.

Att resonera kring vad organisationen tror att den är kan ge oss ledtrådar kring varför den ser ut och agerar som den gör.

Organisationsmetaforer

Gareth Morgan har beskrivit åtta stycken organisationsmetaforer. Han menar inte att en organisation bara är en av dessa utan att flera metaforer kan passa på en organisation.

Den klassiska ledningsteorin och sättet att organisera sig härstammar från maskinmetaforen. På tidigt 1900-tal, i samband med industrialiseringen, uppstod behovet av att organisera och strukturera arbetet i fabrikerna och i de omkringliggande strukturerna. Sättet att organisera sig inspirerades av maskinen med tydligt definierade roller (delar) som ska utföra repetitiva uppgifter via det löpande bandet. Ledningen i maskinmetaforen är separerad från utförandet och människorna i processen förutsätts agera förutsägbart, som delar i en maskin. Maskinmetaforen inspirerade sedan fortsatt organisationsutveckling och än idag är den en del av hur organisationer ser ut och ser sig själva som. En av konsekvenserna med maskinmetaforen är att den optimerar för en statisk kontext, inte en dynamisk.

En annan av de åtta organisationsmetaforerna är ”organisationen som organism”. Med den metaforen ser vi organisationen som något som anpassar sig till sin kontext i pågående processer istället för att utgöras av en uppsättning definierade och statiska delar. Vi relaterar organisationen med mer dynamiska egenskaper som lärande, ekosystem och utveckling.  Att vara anpassningsbar, som en organism, är troligen mer framgångsrikt i en föränderlig värld än att vara statisk som en maskin. 

If it ain’t broke, don’t fix it …

Kanske har du någon gång från ledningshåll hört: ”Vi ska inte förändra det som redan är bra. Som det engelska ordspråket lyder: ”If it ain’t broke, don’t fix it.””

Här finns det en hel del spännande att nysta i. För det första ett antagande om att vi kan definiera vad som är bra och att det kommer att förhålla sig så, dvs ett mekaniskt synsätt på organisationen och omvärlden. Om allt är samma både internt och externt kan vi rimligen definiera bra och förhålla oss till bra. Men är världen verkligen så förutsägbar? Möjligen om vi ser på oss själva som en maskin. Och då kommer vi in på nästa iakttagelse. ”If it ain’t broke, don’t fix it.”

Vi kan anta att ”it” här refererar till organisationen. “If the organization ain’t broke, don’t fix it”. Saker som går sönder i den riktiga världen är typiskt maskiner som kaffekokare,  brödrostar, bilmotorer osv. Frasen likställer således organisationen med en maskin som behöver fixas/lagas bara om någon del är sönder. Finns det ett antagande här att vi alla borde associera organisationen som en maskin?

Det är inte en trivial association när vi betraktar implikationerna av de utökade metaforerna baserat på organisation som en maskin. Om organisationen är en maskin ska delarna vara välsmorda, förutsägbara, effektiva och utformade så att alla delar passar ihop för att uppfylla en enda, entydig funktion eller syfte. Sätter vi bara ihop delarna rätt så kommer vi få det önskade och på förhand definierade resultatet. Helt i linje med Frederick Winslow Taylors idéer om “Scientific Management” som bygger på metaforen om organisationen som en maskin.

Detta leder till ytterligare antaganden baserade på maskinmetaforen. Om en organisation är en maskin, vilka är då cheferna och ledarna för organisationen/maskinen? Vanligtvis drivs maskiner av operatörer och ingenjörer som bestämmer produktionsstandarder, underhåller utrustningen och ställer in kommandon och kontroller som dikterar vad maskinen ska göra.

Om maskinen inte är trasig betyder det att maskinen är hel, dvs det farliga antaganden att ”allt är frid och fröjd”. Men i en föränderlig värld är inte det ett farligt antagande?

Att tänka i termer av en maskinmetafor uppmanar till att tänka på organisatorisk förändring i termer av att något ”går sönder” och därför ”behöver reparationer”. Helst bör detta göras med ”minimal ställtid”, gör precis tillräckligt för att ”få saker igång igen.” Följaktligen, i det maskinella metaforsystemet, likställs förändring ofta med att något är dåligt underhållet eller trasigt.

Förändring är abstrakt. Med metaforer förklara vi något abstrakt med något konkret.

Ett sätt som människor förstår de abstrakta fenomenen med organisationsförändringar på är alltså som en trasig maskin som ska återställas till väl fungerande prestanda med hjälp av en reparatör som tillkallades och som arbetar under ledning av maskinens operatör eller ingenjör.

Vad händer om vi ser förändringen om något dynamiskt istället? Kanske med hjälp av metaforen ”organisationen som en organism”. Istället för att reparera, fixa och laga så förändrar, utvecklar och växer vi. Istället för definierade statiska mål utforskar och anpassar vi oss utefter vägen. Istället för episodiska förbättringar så kontinuerligt förändrar vi oss i samklang med omgivningen.

Referenser

https://www.bokus.com/bok/9789144008516/organisationsmetaforer/

https://b-m-institute.com/wp-content/uploads/2019/11/RM_metaphors.pdf