Utmaningen med klimatkrisen är unik i att mänskligheten faktiskt vet (i alla fall forskarna …)  både vad som är problemet och vad som är lösningen. Generellt sätt brukar vi ofta bara ha koll på den ena …

Vi har till och med 17 stycken utvecklingsmål (SDG) definierade av FN till vår hjälp. Men räcker det med mål? Om det gjorde det, varför ser vi ingen förändring?

Som med all förändring handlar det inte minst om att göra annorlunda. ”Business as usually” är inte långsiktigt hållbart.

Det hänger ihop med grundläggande principer i förändringsarbete. Vill vi ha nya resultat behöver vi förmodligen ändra beteenden och strukturer i systemet som det nya resultatet önskas i. Jämför om vi vill gå ner i vikt. Det spelar ingen roll hur mycket vi pratar om att gå ner i vikt eller hur mycket vi pratar om det nya önskade viktmålet. Vi behöver framförallt ändra beteende. Börja gå mer, kanske dra ner på kvällsmackan, börja ta cykeln till jobbet och så vidare.

När vi vill gå ner i vikt måste vi ändra vårt ledarskap. Vårt självledarskap. Och med det nya ledarskapet förändra strukturer och beteenden i systemet.

Vi måste vidta åtgärder och helst förstås rätt sorts åtgärder.

Det finns ofta kompromisser med i ekvationen när vi vill förändra. Vi kan sällan både äta kakan och behålla den.

Samma resonemang kan vi hitta i utmaningen med klimatkrisen. Vilka kompromisser kan vi göra? Är det samma för alla? Antagligen inte.

Planetary stewardship

För att gå från ord till handling när det gäller utmaningarna med klimatet behövs ett nytt ledarskap. Ett sätt att beskriva det ledarskapet är som ”Planetary stewardship”. Planetary stewardship definierar ett ledarskap som kombinerar det lokala med det globala – det människocentrerade med ekosystemet. Det utgår både från det mänskligt välbefinnande och ekosystemets behov av jämnvikt.

Utmaningen med klimatförändringarna är komplex. Förmågan att optimera helheten blir avgörande. Ett systemperspektiv blir viktigt.

Innovation och hållbarhet är nära kopplat till den cirkulära processen och ett cirkulärt sätt att se på liv och samhälle. Mycket av de problem vi nu kämpar med kommer från en era av linjärt tänkande. När vi uteslutande har fokuserat på tillväxt med människan i centrum med utgångspunkt från det mänskliga perspektivet har vi inte tagit hänsyn till ekosystemet och planetens behov utifrån långsiktig hållbarhet.

I en innovativ process är feedback-loopen viktig. Därför är den cirkulära processen given vid utveckling och innovation. För att lära oss behöver vi feedback. I den linjära processen får vi bara feedback en gång – när vi levererar. Den cirkulära processen ger oss feedback varje gång vi stänger feedback-loopen. Så innovationsprocessen bör vara cirkulär och hållbarhet är per definition cirkulär. Med Planetary stewardship förflyttar vi oss från mitten av ekosystemet till att bli en del av det.

Och vad kan vara mer cirkulärt än en munk …

The Doughnut Economics

The Doughnut Economics är ett visuellt ramverk för hållbar utveckling som kombinerar planetens gränser med sociala grundläggande mål.

Mellan de sociala målen och planetens gränser finns utrymmet ”Safe and Just Space for Humanity”. En ekonomi anses välmående när alla de tolv sociala målen är uppfyllda utan att någon av de nio planetära gränserna överskrids. Denna situation representeras av området mellan de två ringarna, mänsklighetens säkra och rättvisa utrymme (”Safe and Just Space for Humanity”). För att kunna navigera i det utrymmet kommer förmodligen ett Planetary stewardship behövas.

Så det nya ledarskapet, som går bort från ”buisness as usually” och det linjära synsättet, kan använda ”The Doughnut” för att balansera mellan mänskliga mål och planetens gränser.

Som jag skrev tidigare: när vi vill förändra systemet måste vi båda titta på beteende och struktur. The Doughnut Economics  tar inte exakt upp behovet av nya strukturer.

En effektiv arkitektur för ett styrningssystem för Planetary stewardship kommer sannolikt att vara polycentrisk och på flera nivåer snarare än centraliserad och hierarkisk.

Så en cirkulär blick, att navigera inom ramen för ”Safe and Just Space” med hjälp av ”The Doughnut” och ett mer polycentriska och nästlande styrningssystem verkar vara av avgörande betydelse när man talar om långsiktig hållbarhet.

Hållbar innovation

Allt detta kan göra det möjligt att ersätta innovation med hållbar innovation. Vi måste komma ihåg att till exempel förbränningsmotorn i bilen som förbränner fossilt bränsle är en innovation. En innovation som har skapat miljontals jobb och välstånd för många. Så länge innovation är nära kopplat till BNP kommer det att vara svårt att göra långsiktiga förändringar i en hållbar riktning. Innovation har en historia av att vara starkt kopplat till tillväxt i en fossilberoende kontext.

Men med Planetary stewardship kanske inte ”bara” innovation är relevant längre. Med Planetary stewardship kanske hållbar innovation kommer att vara det enda sätt att se på innovation. En innovation som siktar bortom BNP men inom det säkra utrymmet i munken.

Referenser

Godin & Gaglio – How does innovatoion sustain `sustanible innovation`? (2019)

Steffen et al – “The Anthropocene: From Global Change to Planetary Stewardship” (2011)

Downing et al  – “Matching scope, purpose and uses of planetary boundaries science” (2018)