Den industriella och individuella revolutionen
Jag har följt trender, mer eller mindre medvetet, i 30 år – allt från hemdatorn, mp3, web 2.0 till agile och generell digitalisering och nu AI. Ett mönster jag har sett är att ”hypen” rör sig kring två stora spår. Dels det industriella som e-handel, självkörande bilar, uppkopplade kylskåp, streaming osv där man kan köra med klassikern: ”vi underskattar effekten men överskattar tiden för att skörda effekten”. Den hypen pratar gärna omvärldsspanare om. Men sen har vi det individuella spåret som ofta hamnar lite i skuggan. Det vill säga den effektivisering och inte minst ”kreativitetsmöjliggörare” som tekniken innebär i det vardagliga.
Jag har varit på många arbetsplatser genom åren och slagits av hur relativt låg datorvanan man har trots att man sitter framför en dator varje dag – att det dagliga arbetet utförs ganska ineffektivt. Det är en sak att vi har tillgång till moderna verktyg. Det är bra! Men hur arbetar vi med verktygen? Här kan vi säkert hjälpa varandra att bli ännu mer effektfulla.
AI kommer industriellt skapa effekter vi inte har en aning om idag där ett väntat mönster vid ett paradigm är en backlash i ”hypen”. Kom ihåg att den första el-bilen kom för över 100 år sedan …
När jag utbildade i ”desktop publishing” (grafisk formgivning med dator) för 18 år sedan la jag första lektionerna på att lära ut kortkommandon i datorprogrammen. ”Ni behöver både vara snabba framför datorn och konstnärliga för att kunna fakturera över tid …”.
Medan den industriella hypen möjligen saktar ner kommer den individuella alltid att puttra på. Hur kan vi skapa mer effekt mha av AI här och nu i det vardagliga arbetet framför datorn? Finns det exempel på där vi redan gör det?