”We came all this way to explore the moon, and the most important thing is that we discovered the Earth.” – Bill Anders, Apollo 8 astronaut och fotograf av Earthrise

Du har garanterat sett den. Earthrise. Bilden som aldrig skulle ha tagits. Men knäpptes den 24 december år 1968 och anses vara startskottet för den moderna miljörörelsen. För första gången såg vi jorden utifrån och därmed hur vacker och samtidigt så ensam och skör den är i den svarta rymden.

Men hur blev bilden till? Inte tack vara instruktionen, utan intentionen. Vilket säger oss att aldrig lämna magkänslan och det mänskliga hemma. Allt går inte att fånga i en plan eller i en beskrivning innan, ibland måste vi bara agera och fånga ögonblicket. Ibland blir de ögonblicken eviga.

Bilden togs under Apollo 8-uppdraget den 24 december 1968 av astronauten William Anders. Apollo 8 var det första bemannade uppdraget som kretsade kring månen. Under en av sina omlopp runt månen fick astronauterna syn på jorden som steg upp över månens horisont – en syn som tidigare aldrig hade bevittnats av människor.

Besättningen hade tydliga instruktioner att ta bilder på månen. På den fjärde turen runt månen upptäckte Bill Anders ”earthrise”. Konversationen i rymdkapseln kan vi lyssna på här eller läsa nedan med mina kommentarer i kursiv stil.

• Anders: Oh my God! Look at that picture over there! There’s the Earth coming up.

Han förstod, inte på grund av uppdragets uppgift, utan på grund av intuition att något fantastiskt höll på att hända.

• Wow, that’s pretty.
• Borman: Hey, don’t take that, it’s not scheduled. (joking)

Lite på skämt, lite på allvar. Borman visste att schemat var tight.

• Anders: (laughs) You got a color film, Jim?

Detta var ett “Key moment”. Anders frågande efter en färgfilm. Han använde sin intuition som sa att det här fotot behövde en färgfilm.

• Hand me that roll of color quick, would you…
• Lovell: Oh man, that’s great!

Men chansen försvann, då det var för mycket dimma på fönstret … (något som var ett återkommande problem och som noteras i uppdragets slutrapport). Så de flyttar sig till ett annat fönster.

• Jim Lovell: ”Take several of them! Here, give it to me.”
• Bill Anders: “Wait a minute, lets get the right setting, here now; just calm down. Calm down, Lovell.”
• Jim Lovell: “Well, I got it ri … Oh, that’s a beautiful shot.”

Resten är historia.

Är det den perfekt planen eller det perfekta resultatet som spelar roll?

Var befinner vi oss när vi betraktar systemet som vi reflekterar över?